.....

Allt känns bara förfärligt just nu, inget är som det ska och det är helt enkelt en stor jävla röra....
Jag känner att det jag gjort är både rätt och fel men varför ska jag då må så dåligt av de ?

Vi skrattar och leker men så fort det börjar bli allvar så tar vi på oss våra sten hårda masker och bär dom över leendena som nyss fanns. Det som hänt har ju hänt vad finns det att göra åt saken egentligen ? Det kommer ju alltid att leva med oss vad vi är gör och kommer tillslut att bubbla upp till ytan och bryta ut så varför vänta och inte få det överstökat ?
 Det är något jag undrar över varje morgon jag vaknar och varje kväll innan jag somnar, det finns alltid ett mörker innom oss som försöker att ta sig ut. Dom som är starka kan ha turen att hålla detta hämska mörker borta så länge som möjligt, men jag som är svag orkar inte det och masken är för tung att bära....

Hoppas bara att jag en dag kan skratta och le som jag gjorde när jag var barn då man inte tänkte på utseende och inte hade en aning om vad problem va!